När naturen läker

Naturbaserad “grön” rehabilitering har blivit allt vanligare i Sverige. När Yvonne Jarlvik, läkaren som själv sjukskrivit patienter för utmattning i flera år, till sist själv drabbades blev Gröna rehab i Göteborg vägen tillbaka.

Med smidiga steg tar sig Yvonne från sten till sten över den brusande bäcken nere i dalen. De senaste dagarnas regn har gjort att vattennivåerna stigit betydligt. Hon berättar senare att hennes man då och då brukar gå ner till bäcken om kvällarna för att titta till de delar där det är som mest strömt.  

Yvonne är stark, men för bara några år sedan såg livet väldigt annorlunda ut. Efter 29 år som läkare gick det inte mer. Det var efter att den tredje verksamheten hon arbetat på planerades att läggas ner som luften gick ur henne. Våren 2012 sjukskrevs hon, drygt ett år innan hennes arbetskamrater åter omplacerades på nya enheter ute i regionen.  

Vattnet i bäcken skummar och slingrar sig fram. På andra sidan reser sig en brant lutande skogsdunge och mellan träden anas en liten stig som leder uppåt. Små stenar har strategiskt placerats ut för att fungera som trappsteg. En sitter löst, men det är meningen.

– Det är för att man alltid ska se till att vara lite uppmärksam, säger Yvonne och parerar samtidigt vant den vickande trappstenen med ett snabbt kliv över till nästa.

”Jag hade själv suttit i flera år och sjukskrivit andra för utmattning men mig själv tog jag inte hand om.”

Yvonne Jarlvik

Att vara ute i naturen var en viktig del av hennes rehabilitering. Som en av åtta deltagare fick hon plats på Gröna rehab, en verksamhet i samma naturområde som Botaniska trädgården i Göteborg, vilken tar emot personer som drabbats av utmattningssyndrom och är anställda av Västra Götalands Region. Under hennes första tid på rehabiliteringen tovade hon en tavla av ull. Den hänger nu i hennes skrivrum och i mitten lyser en gulröd eld.

– Den symboliserar väl en ny eld i mitt liv för att göra något annat. Jag var ganska säker när jag slutade som läkare att det inte skulle finnas något ställe där jag skulle stå ut inom vården, säger Yvonne.

 Ju högre hon klättrar desto tystare blir bruset från bäcken, istället anas nu ett nytt, porlande ljud. Bakom de gröna bladen från en stor rododendronbuske skymtar en lykta i sten. Den står lite snett placerad mitt i en krattad sandplätt, mönstret sveper med mjuka rörelser runt den grå stenen.

– I Japan kallas lyktan för oribe toro och det är meningen att de ska luta lite, det ska vara sådär lite skevt, inte perfekt, säger Yvonne.  

Framför henne öppnar en väl planerad japansk trädgård upp sig. Det var strax efter att hennes man kommit hem från en konferensresa i Japan tillsammans med deras dotter som han började bygga den, deras oas mitt i ett bostadsområde strax utanför Göteborg. Intill stenlyktan porlar vatten ner mot en liten damm placerad framför ett litet klassiskt tehus. Under ytan skymtar fiskar, glänsande i rött och orange.

Tanken var att de skulle ta hand om trädgården tillsammans, men när Yvonne blev utmattad tog hennes man över den helt.

Under den första tiden var hennes sinnen väldigt känsliga för intryck. Om de skulle ta emot gäster fick de vistas i tehuset så Yvonne kunde komma ut när och om hon orkade. Hon liknar idag sitt tillstånd vid att få en slags stroke.

– Någon har dragit ur en kontakt, så känns det. Man ska akta sig för att låta det gå så långt. Jag hade ju själv suttit i flera år och sjukskrivit andra för utmattning men mig själv tog jag inte hand om. Det var läskigt, jag förlorade förmågan att sortera intrycken och förlorade mig själv helt, säger Yvonne.

Idag flera år efter insjuknandet kan hon ana hur hon var på väg mot väggen redan tio år innan det hände i sina gamla dagboksanteckningar.

– När jag går tillbaka och läser så kan jag se hur jag redan då skrev: ”Idag begår jag våldtäkt på mig själv när jag tar mig till jobbet. Jag vill bara falla ner, alla krav som ställs – varför ska just jag? Just jag… jag orkar inte.” Men jag sätter mig ändå i bilen och åker dit.

Med en lätt rynkad panna blickar hon bort, tar en paus. Minnesbilder passerar men när hon vänder upp blicken glittrar ögonen igen.

– Men jag är ändå glad att kunna säga att just nu så har jag den bästa tiden i mitt liv. Jag önskar bara att jag hade kunnat komma i ett sådant här vilsamt läge med ett accepterande av mig själv långt tidigare, men det går inte att forcera. Mitt i livskarusellen med alla borden och måsten, jag gick bara på, säger hon och fortsätter:

– Jag tyckte då att jag lyssnade på varningssignalerna men belastningen blev till sist för stor. De neddragningar som genomfördes mot våra protester verkställdes på ett sätt som kändes både kränkande för oss vårdarbetande och för patienterna, säger hon.

Idag är Yvonne pensionär, 63 år fyllda och har gett ut två böcker. I skrivandet har hon bearbetat sitt yrkesliv och sorgen över att inte kunna fortsätta arbeta som läkare samt sitt utmattningssyndrom, som blev följden av de försämringar hon sett inom sjukvårdens organisation under sitt yrkesliv.

Idag kan hon se hur hon redan från början låtit sig själv styras av det som hon då trodde var hennes plikt, redan när hon som nittonåring sökte sig till läkaryrket.

– Jag fick bra betyg och mamma hade ju jämt tjatat på mig, för hon var hemmafru rätt länge, att ”se för guds skull till att du skaffar dig ett yrke så du kan försörja dig, så du inte blir beroende av någon man.” Det satt djupt.

Trots allt trivdes hon med att lära sig om människokroppen, men efter halva utbildningen hade hon en kris när hon insåg att hon skulle komma att spendera långa dagar inomhus, på ett sjukhus eller en vårdcentral.

– Då kom jag på hur ofritt det var, aldrig se ljuset om dagarna, men man stretar ju på. Min generation är präglad av att man ska bita ihop, ta sig samman. Jag har haft för mycket pliktkänsla i mig, alldeles för mycket.

Enligt Försäkringskassans statistik från sista kvartalet 2019 är vård- och omsorgspersonal i majoritet bland de som är sjukskrivna för stressrelaterad psykisk ohälsa. De utgör i sin tur en femtedel av det totala antalet sjukfall, av dessa var 27 587 kvinnor och 7 250 män.

I Sverige infördes diagnosen utmattningssyndrom av Socialstyrelsen 2005 och forskningen om olika behandlingsmetoder varierar med alltifrån psykoterapi till läkemedel.

Eva Sahlin har forskat vid Institutet för stressmedicin i Västra Götalandsregionen och Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp om hur rehabilitering vid stressrelaterade psykiska ohälsa kan gynnas av så kallad naturbaserad ”grön” rehabilitering. I hennes doktorsavhandling To stress the importance of nature- Nature-Based Therapy for the Rehabilitation and Prevention of Stress-Related Disorders från 2014 visar hon att 90 procent av de som behandlats för sin utmattning vid naturbaserad ”grön” rehabilitering enligt Gröna Rehabs modell återgår till jobb eller studier efter avslutad rehabilitering. Studierna, som genomfördes vid Gröna Rehab i Göteborg, är närmast unika i sitt slag.

– Det finns en brist på forskning inom området. Det är också ett problem att olika verksamheter kallar sin metod för grön rehabilitering men de skiljer sig sedan mycket åt. Det gör det svårt att visa vetenskapligt att det har effekt, säger Eva Sahlin.

Idag finns närmare 37 olika verksamheter i Sverige som använder sig av gröna element i behandling mot stressrelaterad psykisk ohälsa. En anledning till att det inte finns fler menar Eva Sahlin beror på svårigheter för initiativtagarna att hålla verksamheterna vid liv.

– Det är svårt att få det att bli accepterat. Många startar, får bra resultat, men sen saknas det någon som tar ansvar för att de blir långsiktiga. De är igång några år och läggs sedan ner, man orkar inte. Det är jättekämpigt, säger Eva Sahlin.

Gröna rehab i Göteborg lever trots allt kvar sedan starten 2006 och har enligt samordnare Marja Abrahamsson inga planer på att läggas ner. Det har gått närmare sju år sedan Yvonne vistades i deras trädgård, idag ser livet väldigt annorlunda ut jämfört med då. Hon minns det som en väldigt rolig tid, att de skrattade mycket. Något som Marja Abrahamsson instämmer med.

– De som kommer till oss upplever ofta att de inte känner igen sig själva och att det som var roligt förr inte är det längre. Men efter en, två månader kan vi se hur det händer något, hur skrattet återvänder.

Verksamheten använder sig av både naturpromenader, skapande verksamhet, aktiviteter i trädgården, bild och samtal i grupp. En dag i veckan får deltagarna i uppgift att göra en energigivande aktivitet hemma på egen hand. De ses tre förmiddagar i veckan och börjar alltid dagen med en träff i det inglasade uterummet. Teamet består av en psykoterapeut, arbetsterapeut och sjukgymnast men också en trädgårdsmästare och en biolog som leder aktiviteterna.

– Vi är en upplevelsebaserad verksamhet. Det är inte så mycket föreläsningar utan vi är ute och lyfter det som sker i aktiviteterna och tar de frågor som uppkommer, säger Marja Abrahamsson.

Flera studier har visat hur vistelse i naturen har förmågan att sänka puls och blodtryck och förutom solljusets effekt på sömnhormon och tillförsel av D-vitamin bidrar också den motion som promenaderna ger. Även renodlat trädgårdsarbete, att stoppa händerna i jorden, har visat på goda hälsoeffekter. Något som trädgårdsmästaren Hanna Berko introducerar för deltagarna.

För att demonstrera häller hon ut en stor säck med jord på ett arbetsbord och tar ett stadigt tag om den. Fingrarna knådar den precis som en deg.

– Det kan finnas stenar och jordklumpar som vi arbetar oss igenom. Vi gör saker ganska långsamt, knådar jorden och står så en stund. Det kan vara ganska frustrerande men prestationstänk vill vi ge en alternativ bild till. Trädgården ska vara en plats för njutning och vila, säger Hanna Berko.

Hon står i det nästan 20 kvadratmeter stora växthuset. I mars planterade de sina första sommarblomssådder och under en belyst fiberduk ligger tomater på uppdrivning.

– De har blivit lite lila under bladen, det är nog lite för kallt men det får de klara av, säger Hanna Berko.

Hon har arbetat på Gröna rehab i snart två år, och till skillnad från en vanlig trädgård utmärker sig arbetet och planeringen av en rehabträdgård av att allt som odlas ofta tjänar ett högre syfte.

– Skörden är inte målet utan vad som händer med oss när vi är i miljön eller jobbar med växterna. Det som finns här ska sedan också inte bara vara en vacker växt. Det ska attrahera sinnena eller vi ska kunna använda det på något sätt. Lavendel har vi till exempel och ringblommor som vi gör ringblomssalva av, säger Hanna Berko.

Trädgårdsarbetet varvas hela tiden med återhämtning. Intill växthuset finns en hängmatta som alla får lägga sig i när de vill. Yvonne Jarlvik minns hur svårt det var att lägga sig ner där och tillåta sig att slappna av, speciellt samtidigt som hon kunde se hur alla andra fortsatte att arbeta runtomkring henne. Återhämtningen blev något hon fick lära sig på nytt, även att lyssna in kroppens signaler och lyssna när de ber henne att stanna upp.

Idag skriver Yvonne på sin tredje bok, den handlar om småbarnsåren och utmaningarna som de innebar. Efter vistelsen på Gröna rehab arbetstränade hon på en vårdcentral, men det ledde till försämring av hennes utmattningssyndrom. Då valde hon att säga upp sin 29 år långa anställning hos samma arbetsgivare och efter kurser i kreativt skrivande på Folkuniversitetet blev hon författare.

— Att säga upp mig var nog det modigaste jag gjort. Och idag känner att jag har livsberättigande trots att jag inte kan utöva mitt läkaryrke. Så kändes det inte de första åren av sjukdomen. Jag har blivit klokare. Livet är inte längre något jag vill slippa, som då det var som värst, utan jag har funnit ro, säger hon.

Av Sara Höglund
28 maj 2020