För exakt ett år sedan gick dansaren Therese Sahlin igenom en svår period i sitt liv. Hon bodde i sin nya hemstad Amsterdam när hennes pappa plötsligt gick bort. Hon kände sig ensam, isolerad och i sorg. Men en dag bestämde hon sig för att så sin första körsbärstomat i en gammal yoghurtkartong. Det var starten på en resa som kom att bli hennes räddning.
I en av de tusentals smala trappuppgångarna i Amsterdam hittar man Therese Sahlins lägenhet. Det mest utmärkande med boendet är balkongen. Den vitmålade balkongen sträcker sig från det öppna köket till vardagsrummet och fyller hela lägenheten med ljus. Den kryllar av olika krukor i plast och keramik
– Det enda jag köper nytt är jorden. Resten har jag hittat på gatan eller på second hand, säger hon.
Från taket hänger amplar som hon själv har knutit med vita och rosa blommor. På ett litet grönt bord står två ärtodlingar som kryper upp för växtpinnarna, tillsammans med en solrosplanta som kikar fram i vårsolen. På balkongräcket är en träskiva fastskruvad där en massa kryddväxter får stå och gro. Träskivan var en skärbräda hon hittade på gatan en dag när hon var ute och cyklade. Men så har det inte alltid varit.
Trött på att prata om döden
Therese och sambon flyttade till Amsterdam 2018 när hon fick ett artistresident hos ett kulturhus. Sedan dess har de varit kvar, på grund av både danskulturen och närheten till andra storstäder.
– Jag trivs väldigt bra här. Danskulturen är större här och det är lättare att ta tåget till andra städer för dansevenemang istället för att ta flyget, säger hon.
Men efter att artistresidenset tog slut stod hon utan jobb. Samtidigt förlorade Therese plötsligt sin pappa hemma i Sverige. Hon dansade fortfarande på kvällarna genom att ta dansklasser eller dansa pardans. Men dagtiden beskriver hon som tom. Hon berättar att hon var djupt ledsen över sin pappas bortgång och var i affekt.
– Jag vaknade upp utan något att gå upp till. Ena dagen var jag ledsen för att jag inte fick säga hejdå till min pappa, andra dagar var jag ledsen över att jag inte hade ett jobb, säger hon.
Therese förklarar att dagarna ofta började med att hon vaknade ensam, då sambon redan hade gått hemifrån, och skrollade igenom instagram. Hon menar att det var det sämsta sättet att börja dagen med.
– Jag jämförde mig med andra så pass mycket att jag till slut kände noll motivation. Jag jämförde mig med mina danskollegor och det blev en prestationspress. Det var ingen bra kombination med mitt mående då, säger Therese.
Det här mönstret fortsatte i några månader. Hon stod på sin, då tomma, balkong och kände att det var nog.
– Jag var så trött på att prata om död och min situation. Jag slutade skrolla och började meditera istället. Jag rengjorde balkongen, men det fanns inga växter, säger hon.
Hittade nästan allting på gatan
Runtom Amsterdams krokiga gator kan man ibland se Therese åkande på sin svarta cykel. Hon letar efter saker folk har ställt utanför sina dörrar för andra att ta. När hon först började leta på gatorna letade hon efter stolar och bord hon kunde ta hem och måla om, så att hon kunde prata med kompisarna hemma i Sverige ute på balkongen. Inte många veckor efter det sådde hon sitt första frö. Idag är hon istället på jakt efter saker till växterna.
– Jag har hittat krukor, växtpinnar, bord och annat som jag kan ta hem. Jag har bestämt mig för att köpa själva jorden, resten ska jag hitta på gatan, säger hon.
Förutom jorden köpte hon dock det första hon satte i jorden, frön för körsbärstomater. Hon berättar att hon sen innan älskar dem och brukar äta dem som snacks. Just då hade hon ännu inte varit på jakt efter trädgårdsrelaterade grejer på gatorna, utan fick nöja sig med ett yoghurtpaket hon hittade hemma. Tillsammans med balkongen, fröna, jord och en bit plast tänkte hon: ”händer det, så händer det”. Och det gjorde det.
– Jag kunde inte fatta att jag gjorde rätt. Det var så spännande att kika till krukorna varje dag och vattna lite. Det gav mig självförtroende att sätta några fler plantor, säger hon.
Trägårdsodlingsterapi mot mental ohälsa
Ungefär 840 kilometer nordost från den vitmålade balkongen i Amsterdam finns Alnarps behandlingsträdgård i Skåne. Sedan 2002 har trädgårdsterapin behandlat remitterade patienter med posttraumatisk stress, ångest och lätt till måttlig depression. Trädgården är en del av Sveriges landskapsuniversitet, där Patrik Grahn är professor i landskapsarkitektur.
Foto: NAHC
– Av alla typer av ohälsa som använder trädgårdsodlingsterapi, så är den mentala ohälsan där det fungerar bäst, säger Patrik Grahn.
Idag sker odlingsterapin i mindre grupper där patienterna besöker trädgården fyra gånger i veckan, fyra timmar per dag. En majoritet av patienterna som varit utmattade har varit prestationsinriktade.
– De som kom hade blivit utmattade eftersom de hade ett kraftigt driv och gick in i väggen. Man fick lära dem att säga nej, det var det första, säger han.
Grahn beskriver trädgårdsodlingsterapi som en synergi mellan terapi och trädgård. Förutom att spendera tid med arbetsterapeut, landskapsingenjör, psykoterapeut och läkare får patienterna varje morgon ett erbjudande om det som behöver göras i trädgården. Det kan vara att göra såbäddar, lägga om växter i ny jord, förbereda odlingar eller vara i växthusen. Men det har alltid varit viktigt med ett tydligt stopp, eftersom trädgårdsarbetet inte ska bli ett stressmoment.
– Vissa av patienterna vi har tagit emot har haft en egen trädgård hemma. Men det gick ofta ut på att de skulle göra det snyggt för grannar. Det blir ju bara stress. Då gav vi rådet att sätta upp ett staket eller en häck, säger han.
Patrik Grahn menar att odlingen ska vara en grej för sig själv, åtminstone en del av trädgården. Han förklarar att det ska vara något där man kan härja fritt med kreativitet. Man ska upptäcka lust och det ska kännas roligt.
– Man ska gärna misslyckas, om och om igen. Det ska inte vara något där man ska vara duktig, säger han.
Trädgårdsodlingsterapi jobbar bland annat utifrån något som kallar ”nurturing”, alltså att vårda någonting. Enligt Grahn leder det till att distansera sig från sina egna problem och istället se att någonting mår bra. Odlingarna är någonting som lever och är tacksamma när man vårdar dem, genom att växa.
– Det blir en slags ”flowupplevelse” där man lägger kraft och tid på någonting som är utanför sig själv. Det är intresse som är självbelönande och känslan är läkande, säger han.
Körbärstomater gav henne något att gå upp till
Tillbaka i Amsterdam hade den tomma balkongen förvandlats till en djungel av körsbärstomater. Therese berättar att hennes enstaka tomatplantor hade, i takt med hennes entusiasm, mångdubblat sig. Hon hade nu över 20 tomatplantor som växte ikapp storleken på krukorna. Plantorna som först stod i fönstret behövdes nu placeras ut på balkongen. Men även de växte ikapp sina långa växtpinnar.
– Jag fick binda upp dem i tvättlinor som fanns ovanför mitt balkongräcke. Jag hittade också rep och band upp dem så de kunde växa rakt upp. De var då högre än vad jag var, säger Therese.
Idag finns gurkor, morötter, ärtor, paprikor, jordgubbar, potatisar och kryddväxter hemma hos henne.
– Jag har fått något att vakna upp till. Det är någonting som behöver mig och det spelar ingen roll om jag misslyckas. Det är ingen som kommer in på min balkong och dömer mig, utan det är bara jag och mina växter, säger Therese.
Klicka och se vad som växer på Therese trädgård!
Det har gått exakt ett år sedan Therese sådde sitt första frö. Idag är hon glad att hon fick för sig att göra det. Förutom den terapeutiska känslan är hon glad att hon kommer ut mer. Tack vare att hon bestämde sig att hitta allting på gatan kom hon ut på cykeln och rörde på sig. Det tillsammans med mycket mer tid på balkongen har gett henne energi att fortsätta.
– Det är en sån njutning att kunna sitta på sin balkong, och att odlingarna får ta den tid det tar. Det är fantastiskt att se allting växa. Det är som ett konstverk, som jag kan äta upp sen, säger hon.
Professorn Patrik Grahn menar att odling utomhus spelar en roll i odlingsterapi. Därför missar mycket när man odlar inomhus. Om man är utomhus får man fysisk aktivitet, dagsljus, D-vitamin.
– Det lilla man är utomhus, kanske på en balkong, är kroppen så oerhört tacksam för, säger han.
Nyfiken på hur man odlar körsbärstomater?
Se instruktionsvideon Therese gjorde för sina följare!
Odla körbärstomater
- Hitta tom plastbehållare och gör hål i botten med en nål.
- Fyll behållaren med vanlig jord.
- Använd ett paket med tomatfrön eller skrapa ut frön från färska tomater och låt dem torka. Det går också att lägga dem på en blöt handduk.
- Gör hål i jorden med fingret som är ca en centimeter djupa. Gör fyra hål.
- Plantera ett frö i varje hål.
- Med en sprayflaska, spraya jorden med vatten till det blir fuktigt.
- Täck behållaren med plastfolie med hål i eller ett lock med hål.
- Stoppa gummisnodd ovanpå locket.
- Vänta en vecka och voila!
Av Parastoo Saeidi
28 maj 2020
