Var ska all mat komma ifrån?
För drygt hundra år sedan levde majoriteten av svenskarna på och av landsbygden. Under de senaste 25 åren har uppemot 90 procent av svensk jordbruk försvunnit. Går det fortfarande att leva av lantbruket? En som försöker är Anders Martinsson.
Bilen kör upp längs grusvägen och bredvid har träden slagit ut och från höjden syns Bodasjöns glittrande vatten. Det har varit en torr början på maj månad och grusdammet från vägen flyger upp i en pelare bakom bilen och sprids med vinden. Utanför det röda stallet står en man i en klassisk skogshuggarskjorta, han heter Anders Martinsson.
Han är lite av en profil i det lilla samhället Prässebo som ligger 45 minuter med bil norr om Göteborg. Han driver ett lantbruk på cirka hundra hektar med betesmarker, skog, åker och kreatur. Gården består av ett flertal små och stora gula hus och ett stort rött stall. I de olika husen bor Anders med sambo, och trettio meter bort i ett av de mindre husen bor hans dotter Therese med barnbarnet Agnes.
– Jag är den femte generationen som driver lantbruket men på gården bor även den sjätte och sjunde generationen. I det huset som min dotter och barnbarn bor i bodde min mormor och morfar, säger Anders Martinsson.
För hundra år sedan var det en självklarhet att lantbruken skulle gå i arv från föregående generation till den kommande, men idag finns det drygt 67 000 lantbruk kvar i Sverige. Vi lever i en tid där decennium efter decennium har präglats av urbaniseringens effekter på vårt samhälle. Landsbygden blev allt mer avbefolkad och när vi tittar tillbaka cirka hundra år försörjde majoriteten av svenskarna landsbygden, idag är den siffran en procent enligt Jordbruksverkets senaste rapport.
Till höger om Anders och det röda stallet börjar en del av gårdens böljande hagar och betesmarker. De flesta kor har nyligen kalvat och de nya tillskotten på gården springer runt och leker i hagen. De små djuren är en härlig färgklick på den annars ljusgröna och emellanåt leriga hagen. Vissa av kalvarna är röda med vita inslag, andra är svarta eller vita som alla nyfikna tittar på Anders.
– På gården finns det cirka 30 stycken kor, lika många kalvar och 10 stycken tjurar. Och så har vi nio stycken hästar i stallet men alla är inte våra, vissa hästboxar hyr vi ut säger Anders medan han pekar på hästarna i hagen bakom stallet.
Trots att det idag bara är en procent av den svenska befolkningen som är verksam inom lantbruket har matproduktionen inte minskat i Sverige, utan tvärt om den har ökat. Hur då går den ekvationen ihop? Jo i takt med att svenska lantbruk försvunnit så har också de kvarvarande lantbruken ökat i storlek. De små köptes upp och tillslut fanns det nästan uteslutande stora jordbruk kvar.
Denna förändring har bidragit till den ökade matproduktionen med reservation till uttrycket matproduktion. Historisk var gårdarna på landsbygden flera och mindre till storlek men producerade ett mindre men beredare sortiment. Idag är de svenska lantbruken specialiserade och inriktade på ett fåtal grödor vilket har minskat bredden i matproduktionen men ökat produktionen av grödor såsom, raps, vete och sockerbetor. Detta har därför lett till att Sverige importerar allt mer mat och den svenska självförsörjningen tillhör nu en av de lägsta i Europa enligt Jordbruksverket och OECD.
För lantbrukare som Anders som specificerar sig på nötuppfödning har de senaste trenderna med hållbar matproduktion, ekologiskt lantbruk och närodlat varit en positiv utveckling. För trots att svenskarnas köttkonsumtion minskade i snitt med 2,2 kilo per person 2018, vilket också är den lägsta noterade konsumtionen av kött på tio år, ökar konsumtionen av svenskproducerat kött.
– Jag ser positivt på ekologiskt och närodlat jordbruk. Det gynnar uppfödare som vill satsa på god djurhållning och en levande landsbygd. Det är ett sätt för oss att konkurrera med de utländska lantbruken, säger Anders.
Trots att vi äter allt mindre importerat kött och mer svenskproducerat kött är den svenska köttkonsumtionen hög i jämförelse med andra länder. Exempelvis äter svenskarna mer kött per capita jämfört med EU-genomsnittet, våra nordiska grannländer och Kina. USA är fortfarande största konsumenten följt av Argentina och Sverige. Därför sticker Sverige ut i en internationell OECD-jämförelse som ett land med hög köttkonsumtion.
Anders har precis som den historiska utvecklingen visat, haft svårt att leva av enbart lantbruket. Därför driver han förutom köttproduktion, jord- och skogsbruk också andra verksamheter som den gula kiosken ”Bennys” vid Prässebos badplats, ett eventföretag som bedriver stuguthyrning och försäljning av foder. Han berättar också att utan jordbruksstöd i form av EU-bidrag så skulle han inte längre kunna gå runt.
– Det går inte att leva på enbart lantbruket, vi har ca 150 000 kronor i EU-stöd vilket är jätteviktigt för att vi ska kunna gå runt. Det är också därför vi bedriver andra verksamheter eftersom det inte går att leva på enbart jordbruket, säger Anders.
Det kanske är dessa ekonomiska svårigheter som gjort att lantbruket succesivt försvunnit från den svenska landsbygden. För det är inte bara lantbruken som har försvunnit från landsbygden. Utan såväl skolor, som närservice i form av postkontor och äldreboenden. Därför går det inte heller att peka ut en särskild förändring som varit ledande i avvecklingen mer än att det blivit allt svårare att leva på landsbygden.
Enligt Anders är det en trend som behöver brytas om vi vill ha en levande landsbygd. Han menar att eftersom serviceutbudet har minskat på de mindre orterna och jobben rört sig mot städerna blir det svårt att konkurrera med staden.
– Det är lite ironiskt eftersom vi är beroende av varandra. Städerna behöver mat och det producerar vi men när det blir allt svårare att få verksamheten att gå runt då behövs nya idéer, säger Anders.
En bit ifrån hagen med alla kor pekar Anders på ett trasigt stängsel och förklarar att det måste repareras så att han kan flytta på korna till färska och orörda betesmarker. Att driva lantbruk idag jämförs många gånger med att vara småföretagare och likheterna är slående. Det finns alltid något att göra på gården och de 13 timmar som hans arbetsdag brukar bestå av ger sällan tid för fritid.
– En dag när jag är hemma går jag ut sju på morgonen och kollar till korna. Vid åtta släpper jag ut hästarna och runt nio tar jag frukost. Efter frukost kan det hända vad som helst, till exempel kolla staket, köra hem foder, laga något, renovera, fixa grejor för renoveringar, fixa i trädgården sen är klockan sju på kvällen och då närmar sig middag. Jag går och lägger mig senast vid tio, säger Anders.
Klockan har slagit tolv, solen står som högst på himlen och det är dags för lunch. Anders sitter i en gul fåtölj i det relativt nybyggda uterummet som han berättar används både privat av familjen och även till uthyrning, vid jaktträffar eller vid inspelningen av filmerna 100-åringen och 101-åringen. Den gula kiosken nere vid badplatsen bytte även namn efter inspelningen.
– I filmerna hette kiosken Bennys gatukök så då tänkte vi att för att sätta Prässebo på kartan kunde vi byta namn på kiosken också i verkligheten. Benny fick det alltså bli, säger Anders.
Anders berättar att det inte går att odla överallt, vissa marker lämpar sig bättre för betesmark och andra för jordbruk. Det inte går att odla överallt, och där det inte går att odla måste det finnas utrymme för förändring. Anders berättar att han med sin uppfinningsrikedom har blivit lite av en profil i det lilla samhället Prässebo.
– Det började med Martinsson Event där jag mestadels anordnar svensexor med fokus på naturen. Vi har en bygga med bastu och badtunna som är uppskattad av våra besökare. Sen gick det rätt bra så vi fortsatte på det spåret.
Sveriges självförsörjningsgrad har blivit allt mer aktuell i samband med månader av covid-19 som gjort att Europas gränser stängts. Den fria rörligheten har varit avgörande för Anders lantbruk då han tar emot säsongsarbetare från öststatsländer. En behjälplig arbetskraft, och idag råder det osäkerhet kring om de kan ta sig till den lilla orten Prässebo för att hjälpa Anders. Ett scenario som skulle drabba lantbruket hårt.
– Jag är beroende av säsongsarbetarna. Att driva ett lantbruk medför stora omkostnader redan som det är och det är mycket som behövs göras. Det finns alltid saker att reparera och nya åtaganden som är avgörande för att verksamheten ska gå runt.
Coronakrisen har medfört en stor osäkerhet till Sveriges 67 000 lantbrukare, vilka många redan innan haft tuffa ekonomiska kalkyler. Huruvida jordbruksverket ger stöd till lantbrukarna är beroende av om de sökte SAM-stöd innan den åttonde april i år. Ett allt för klent krispaket menar Anders.
– Att situationen är svår för oss lantbrukare är inget att hymla om. Vi får hoppas på att staten ger oss det stöd som vi behöver i dessa kristider, säger Anders.
Av Simon Melin
28 maj 2020
